Vad gör ett träd i oktober?

Det första vi ser är att det släpper sina blad. Många löv är vackert färgsprakande och det kan för en betraktare se så ledsamt ut när blad efter blad faller till marken.  Kunde de inte få sitta kvar och glädja med sin prakt, kyliga vinterdagar? Det är bara det, att trädet vilar upp sig för att på vårkanten spricka ut i nya, friska gröna blad i alla vårens nyanser.


Tänk om vi skulle våga se på våra almanackor på liknande sätt. Se att allt det vi fyller våra dagar med, kanske nog så färgsprakande, skulle må bra av att omvärderas. En del av det kanske borde få falla till marken för att så småningom ge plats och ork till något nytt. Kanske till och med skapa förutsättningar till oss alla att bli så fruktbärande vi är tänkta till att vara:


Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Joh 15:16


Vi är tänkta och skapade till att bära frukt men vi kan lite till mans känna att vi kommer till korta. Jesus ger oss en förklaring:


Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. Luk 8:14


Här får vi exempel på blad som vi kan låta falla till marken för att lämna plats åt det nya, spirande livet som Gud vill ge oss. När jag står och plockar äpplen från de dignande träden, fylls jag av längtan. Om vi som församling kunde få bli en Guds trädgård som ger frukt av alla slag.


Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt. Luk 8:15


Vintern, tid för Ordet! När almanackan ”avlövas” så får vi möjlighet att fylla den med något som ger liv:


Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. Ordsp 4:21


Var Välsignad i höstrusket!


Mita

0 visningar