Att höra Guds ord som vägledning

Jag levde under mer än 60 år som en gammaldags, passiv kristen. Trodde på Gud, var döpt och konfirmerad. Jag kände ingen dragning till att vara med i en församling, läsa Bibeln eller på annat sätt engagera mig. Men jag ville ändra på det och bad att få ta emot Jesus sommaren 2024. Dock fortsatte jag att vara helt oengagerad och sökte varken Gud eller Jesus. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle komma vidare.

Senare samma sommar skadade jag mig allvarligt i min vänstra arm och när vi desperat bad om helande så helade Gud mig på ett ögonblick. Jag kände en enorm tacksamhet och jag förstod senare att detta var ett led i Guds plan för mig, att visa mig att Han inte bara finns utan kan göra vad som helst för oss människor, utan att vi egentligen förtjänar det. Men när helandet hände förstod jag fortfarande inte vad jag skulle göra med mitt liv som kristen i vardagen.

Under hösten 2024 fortsatte Gud att verka i mig genom att ge mig en mycket stark vision, där jag av en tydlig mansröst uppmanades att inte vara en oengagerad kristen. Jag lovade personerna i visionen att göra något åt det och att jag skulle åka på en kristen konferens i USA för att få en ordentlig knuff i rätt riktning. Varför till USA vet jag inte, det kanske inte fanns något i Sverige under den närmaste tiden. Visionen och rösten skrämde mig inte, utan jag kände en fullständig frid under mötet. Jag kände att nu hade jag lovat något och mannen som talade i visionen var nöjd med mitt svar. Jag har funderat mycket över vad jag såg i visionen, vem som talade och varför jag sa det jag gjorde, men jag kan inte säga något bestämt om det. Dock är jag säker på att det var Guds ord som förmedlades till mig.

Resan till konferensen i USA gjordes i maj 2025 och har gett mig en utveckling som är en egen historia, men jag vill berätta om en sak som hände strax innan resan. Jag, min fru och hennes bror med fru var på Påskmusikalen 2025. Vi kom tidigt och fick platser långt fram. Jag hade sett musikalen några gånger tidigare, men denna gång var det något speciellt. Jag blev helt fokuserad på vad som hände på scenen och under det avsnitt där den tillfångatagne Jesus piskas, fick jag en enorm obehagskänsla som jag aldrig känt förut. Jag tänkte då “varför griper Gud inte in och skickar en armé av änglar som dödar fariséerna och de romerska soldater som torterar Jesus, och släpper honom fri. (Jag visste då inte att detta händelseförlopp var iscensatt av Gud för vår skull och att varje steg i dramat var en pusselbit.) När jag tänkt den tanken säger en mansröst till mig, klart och tydligt genom musiken och allt ljud från scenen: “Men då skulle han ju vara precis som dom”. Detta är ju helt sant och gav mig en fullständig frid som tog bort mina obehagskänslor. Givetvis var detta Guds röst som gav mig ännu ett steg framåt till ett förnyat sinne och den jag är idag.